Den 7 oktober tilldelades nobelpriset i kemi till skaparna bakom gensaxen CRISPR Cas9. Tekniken gör det möjligt att förändra en organisms egenskaper genom att klippa och byta ut delar av arvsmassan. Förespråkarna bakom tekniken pekar på möjligheterna med att till exempel utveckla grödor som tål torka bättre eller ger ökad skörd. Men kan verkligen den nya gentekniken infria sina löften? Och vad kan ett införande av tekniken få för konsekvenser för matproduktionen?

Nobelpriset i kemi delades förra veckan ut till den franska forskaren Emanuelle Charpentier och den amerikanska forskaren Jennifer Doudna för upptäckten av gensaxen CRISPR/Cas9 som kan förändra arvsmassan hos organismer. Gensaxen har flera användningsområden. Bland annat kan den användas inom medicinen för att skapa nya behandlingar mot cancer och forskare tror att den inom en snar framtid kan användas för att bota svåra sjukdomar som går i arv.

Jordbruket är ett annat område där gensaxen kan appliceras. Förespråkarna menar att tekniken kan ha en stor positiv betydelse för framtidens växtförädling – att man med hjälp av gensaxen kan utveckla grödor som tål torka bättre, ger ökad skörd eller har särskilda egenskaper. Redan idag pågår ett projekt i Sverige där man med hjälp av CRISPR/Cas9 försöker odla en potatis för stärkelseindustrin med förbättrade lagringsegenskaper.

Oförutsedda konsekvenser

Sedan 1990 har olika genmodifieringstekniker använts i jordbruket för att producera genetiskt modifierade organismer (GMO) skapta för att själva kunna producera gift som gör att skadeinsekter dör eller med egenskaper som gör dem toleranta mot kemiska bekämpningsmedel. Eftersom användningen av GMO kan få oförutsedda konsekvenser och medföra risker är tekniken reglerad av EU. Det gäller även den nya genteknikerna inklusive gensaxen CRISPR/Cas9 som innebär en direkt modifiering av djurs eller växters DNA. CRISPR skiljer sig däremot från traditionella GMO-tekniker på så sätt att det inte tillförs någon ny egenskap utifrån utan att man istället klipper och klistrar i den befintliga arvsmassan.

Bilden som ofta ges av gensaxen är att det är en teknik som möjliggör precisa ändringar i växter eller andra organismer och att dessa ändringar med stor sannolikhet levererar de resultat man önskar. Den bilder stämmer inte helt överens med forskningen på området som visar att förändringar i arvsmassan ofta får oförutsedda konsekvenser. En studie som publicerades i den vetenskapliga tidskriften Nature Methods visar att gensaxen skapade hundratals oväntade mutationer i genomet hos möss. En annan studie som publicerades i BMC Biology pekar på liknande resultat. I en intervju för BMC Biology så säger huvudförfattaren bakom studien, Lydia Teboul som är molekylärbiolog, att oväntade effekter är vanligt förekommande. Även Jennifer Doudna som tillsammans med Emanuelle Charpentier upptäckte gensaxen säger i en intervju med BBC att hon är orolig för de oväntade konsekvenser som tekniken kan föra med sig.

Bioteknikföretagen vill undvika reglering

I juli 2018 fattade EU-domstolen med hänvisning till försiktighetsprincipen beslutet att CRISPR och andra nya gentekniker ska omfattas av GMO-lagstiftningen. Men en del bioteknikföretag försöker kringgå regleringen och undvika kostnaderna som en riskbedömning medför. Bioteknikföretagen är missnöjda med EU-domstolens beslut och kräver nu en revidering av EU:s GMO-lagstiftning för att förhindra att de nya GMO-teknikerna ska bli föremål för riskbedömning, spårbarhet och märkning. Detta riskerar att hota konsumenters rätt att få veta vad deras mat innehåller.

Spårbarhet garanterar GMO-fritt

Tack vare EU:s spårbarhets- och märkningssystem kan vi garantera att både ekologiskt och GMO-fritt konventionellt jordbruk är fritt från GMO genom hela värdekedjan. För att upprätthålla lantbrukarnas, förädlingsföretagens och konsumenternas självbestämmande är det nödvändigt att den nuvarande GMO-lagstiftningen bevaras och appliceras på både traditionella och nya GMO-tekniker i linje med EU-domstolens beslut.

Framtidens hållbara jordbruk behöver inte GMO

För att möta framtidens utmaningar behöver vi varken gamla eller nya GMO-tekniker. Vi behöver ett innovativt jordbruk baserat på det ekologiska lantbrukets principer. Vi behöver ett jordbruk som ger lantbrukaren rättvist betalt och som förvaltar de kollektiva nyttigheterna – såsom den biologiska mångfalden – som möjliggör produktionen av hälsosam och hållbar mat.

llustration: ©Johan Jarnestad/The Royal Swedish Academy of Sciences.