Att ekologisk produktion kan ge lägre skördar och därför tar mer mark i anspråk i Sverige och övriga Nordeuropa har diskuterats tidigare. Men behovet av mer mark kan inte automatiskt översättas till större klimatpåverkan, skriver företrädare för flera organisationer.

 De senaste dagarna har nyhetsmedier rapporterat om en klimatstudie under rubriker som ”Ekologisk mat är sämre för klimatet”.

Problemet är att studien vare sig handlar om eller bevisar detta. Det är en av forskarna bakom klimatstudien, Stefan Wirsenius, som i ett eget pressmeddelande driver tesen att ekologiskt lantbruk har betydligt större klimatpåverkan än konventionellt, trots att studien inte handlar om detta. Sveriges Radios Ekoredaktion, som var först med att rapportera om klimatstudien med Stefan Wirsenius missvisande vinkling, gick under fredagen (14/12) ut med en rättelse där Ekot tydliggör att studien egentligen inte säger något generellt om klimatavtrycket av ekologisk mat.

Klimatstudien, publicerad i den vetenskapliga tidskriften Nature, presenterar en ny metod för att beräkna klimatpåverkan från markanvändning. Metoden utgår i stort från att ju mindre mark vi använder till produktion av mat, desto mer skog som binder koldioxid kan vi ha på planeten. Det är den här tanken som Stefan Wirsenius kopplar ihop med svenska skörderesultat för två grödor, ärter och vete, i konventionell och ekologisk produktion. Resonemanget, dragit till sin spets, skulle innebära att vi i Sverige borde odla all mat i Skåne och plantera skog på övrig jordbruksmark. På samma vis som Wirsenius varnar för ekologisk mat kan han alltså varna för mat från Norrland, som på grund av det kalla klimatet får lägre skördar.

Wirsenius gör därutöver ytterligare ett långsökt antagande om att ökad ekologisk produktion i Sverige indirekt skulle leda till skövling av regnskog. Det påståendet har ingen förankring i verkligheten. Vi har ingen brist på åkermark i vårt land. Tvärtom finns stora arealer åkermark som inte brukas alls. I realiteten är de verkliga orsakerna bakom avskogning i tropikerna intensiv köttproduktion och intensiv odling av grödor som soja och palmolja.

Att ekologisk produktion kan ge lägre skördar och därför tar mer mark i anspråk i Sverige och övriga Nordeuropa har diskuterats tidigare. Men hur vår matproduktion påverkar klimatet måste ses i sin helhet. Behovet av mer mark kan inte automatiskt översättas till större klimatpåverkan.

Enligt FN:s klimatpanel kommer merparten av utsläppen av lustgas från användningen av konstgödsel i jordbruket. Globalt står tillverkningen av konstgödsel för 1,2 procent av världens alla växthusgaser (IPCC Fourth Assessment Report: Climate Change 2007). Det kan jämföras med flyget som står för 2 procent. I det ekologiska lantbruket används inte konstgödsel alls. I stället får grödorna sin näring från organisk gödsel, till exempel stallgödsel från djuren.

Precis som FAO, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, konstaterar i sin rapport ”Organic agriculture and climate change mitigation (2011)” kan jordbruket – och i synnerhet det ekologiska – vara en del av lösningen för att dämpa utsläppen av koldioxid. På ekologiska gårdar bidrar den stora andelen vallodling till ökad kolinlagring. Ekologiska lantbrukare använder i större utsträckning lokalt producerat foder, djuren är mer integrerade med växtodlingen och man använder naturgödsel i stället för konstgödsel. Det är en del av grunden till att det ekologiska jordbruket klarar sig utan konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel.

Dessutom visar rapporten ”Report of the special rapporteur on the right to food (2017)”från FN:s råd för mänskliga rättigheter att jordbruksmetoder med mindre eller inga bekämpningsmedel – som i det ekologiska lantbruket – har möjlighet att leverera tillräckligt stora skördar för att föda världens befolkning.

Hur en hållbar matproduktion ska se ut är en komplex fråga. Klimatpåverkan från vår mat behöver minskas på flera sätt. Att äta mindre men bättre kött, helst ekologiskt och naturbeteskött, är viktigt. Därtill är det av stor vikt att minska matsvinnet. I Sverige går i dag en tredjedel av den producerade maten till spillo.

Vi som arbetar för att främja ett hållbart jordbruk är övertygade om att framtidens matproduktion måste bygga på hållbara metoder som ger oss levande bördiga jordar, stimulerar kolinlagring, biologisk mångfald, rent vatten och hälsosamma livsmedel. Vi är övertygade om att vägen dit inte handlar om att satsa på ett intensivt jordbruk som ensidigt ser till hög avkastning.

Niels Andresen

verksamhetschef, Ekologiska Lantbrukarna

 Eva Fröman

verksamhetsledare, Ekomatcentrum

 Karin Lexén

generalsekreterare, Naturskyddsföreningen

 Charlotte Bladh André

vd, Organic Sweden

Artikeln publicerades ursprungligen på SvD Debatt 19/12 2018.